länge sen nu..

Länge sen jag skrev något här, känns de som. Men på något sätt har jag bara känt att jag inte orkat skriva.
Men nu denna natt tar jag mig i kragen.
Mycket har hunnit hända sen sist...  Nämner bara sakerna vid ord och inga bilder.
Julbord, 80-tals fest, Hockeymatcher, Hockeykonfakväll med Magnus K från HV71, Oscarsgala, Kalmar med pappa o mamma,Hälsat på moster o morbror, och lite julshopping.

Har dock haft några träffar med lite olika människor, där mycket samtal om att "må dålig" har kommit upp. Vad är det som gör det. Varför händer det? Vad är det egentligen att må dåligt? Hur vet man att man själv inte mår bra? Hur vet andra att man inte mår bra? Vad kan man göra så man inte hamnar i situationen?  Ja frågorna är många, och på många håll är det fortfarande just ett frågetecken när man just snackat om detta ämne. Kanske lite mer ihop rört, eller kanske lite mer klartecken.
Men just frågeteckan om hur man kan tilllåta det hända.

En människa började smått snacka om att de kan visa sig att om man inte sover bra om nätterna, så mår man dåligt. Kan absolut hålla med om detta, men då till en viss del.
För jag tänker ändå att att ens liv inte bara hänger på om man kan sova bra eller dåligt, o att det sedan kommer resultera i att man mår bra eller dåligt.
Det är så mycket mer runt omkring oss människor som får de stora utslagen till att må dåligt.
Det hänger också på hur pass djupt man mår dåligt.
Men vad "matar" jag in mig för information i vardagen med? Det finns så mycket skit i denna världen, sverige, staden man bor i, och i vissa fall o dess umgänges krets man har.

Då blir det undermedvetet med denna info i livet... man förstår inte alltid att de kan sätta sina spår. Djupa spår ibland.. Det är svårare att kunna bli av med djupa spår i hjärtat än, skrapsår.

Ett exempel. När jag var liten och gick i låg och mellanstadiet, så blev jag mycket retad för min hudfärg. Och det måste jag ärligt säga att jag har känt många gånger under min skolgång och när man tänker tillbaka på det såhär, så satte de sig då sina djupa spår. Senare i skolåldern på högstadiet kunde det förekomma att man fick höra saker ibland, som medförde då sina skrapsår. Men som nu man inte tänker på. 
På gymnasiet var det skönt, för då helt plötsligt blev jag inte ensam i klassen.. Då var vi två personer som var mörka och "stack ut" från resten av gruppen.

Nu kan jag bara tacka Gud för att man nu umgås med vuxna människor som ser mig för den jag är och inte för min hudfärg.
 
Jag undrar och funderar.. har bara kommit hit i denna tanken.  Spinna vidare o tänka på detta kommer jag nog göra. Om jag senare skriver det här, återstår o se.
Du som har en tanke i detta o vill dela med dig, skriv vettja! ;)

Jag ber till Gud för min familj, släkt o vänner att de ska få må bra! (Ta till dig det, du som läser o känner mig).

/Tessa - längtar till jul nu, å dess mysiga stund med familjen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0