Tessa

När man är på begravning, så blir det automatiskt att man tänker.
Tänker på de människor som har "gått före", lämnat jordelivet till en bättre plats.

Man ser en ljushet. Vi ser en kista och vissa fall, så ser man kroppen.
Kroppen som ligger där, och bara är ett skal.
Själen har flyttat sig vidare till en ljusare plats, en plats där inget ont av krämpor eller likande finns.

Begravning är fint. Man säger sitt sista farväl, och går sedan vidare i livet med blott minnet kvar i olika händelser.

Att tårarna bara flödar är bara en renhet.

Vila i frid Vide, lilla "morfar"!

Love /Tessa